#palmemordstimmen

Vad var egentligen grejen med Harvardakten och hade det med mordet att göra?

Vi börjar från början - våren 1984 var Palme i USA och höll en föreläsning på Harvard, vid John F Kennedy School of Government. Palme förklarade via sin medarbetare Hans Dahlgren (ja, samma som bråkade med Lars Danielsson efter tsunamin) att han inte ville ha betalt. I samband med besöket förklarade dock både Dahlgren och Palme att Palmes äldsta son var intresserad av att studera vid skolan. Några veckor efter Palmes föreläsning fick också sonen - Joakim - en plats och ett stipendium för att studera hösten 1984. Ett år går. I juli 1985 - mitt i semestern – är Palme med i ett radioprogram. Han har fått veta att en hemlig utfrågare ska grilla honom. Utfrågare är ingen annan än Jan Guillou(!) som börjar fråga om skatter och skattefusk. Plötsligt konfronteras Palme med uppgiften att han fått sitt föreläsningsarvode från Harvard förklätt till ett  stipendium till sin son och därmed undkommit skatt!

Nu är det några saker man måste veta om 1985 för att förstå det här. Det första är att skattesystemet är mycket komplicerat och det finns stora möjligheter till skatteplanering, mängder av avdragsmöjligheter,  skattepliktiga och icke‐skattepliktiga förmåner och konstigheter. En vitt spridd uppfattning är att "de där upp" kan göra "klipp" och planera sig bort från skatt. bli "nolltaxerare" (bortglömt ord!). Men vanliga knegare däremot som inte har råd med dyra advokater får stå för notan och betala höga skatter. Marginalskatterna är mycket höga, jag vet inte exakt vad de var 1985 men runt 1980 var de högsta nästan 80 procent. Skatter är alltså extremt politiskt känsligt, men Palme är trots allt en av dem som står bakom det. Men ofta har han kritiserat de "smarta klipparna" som slugt undkommit att bidra till det gemensammas bästa. Hur hamnade då uppgifterna om Joakims stipendium hos Jan Guillou och hur hamnade Guillou i radioprogrammet?

Här är det värt att notera att Joakim Palme hade oerhört goda meriter för att bli antagen oavsett annat, men också att amerikanska universitet värderar referenser högt i antagningsprocessen. Stipendier är en del av den normala antagningsprocessen. duktiga studenter som antas kan räkna med stipendium. Joakim var en mycket  kvalificerad student och är numera professor i statsvetenskap. Det finns olika rykten om hur uppgifterna spridits, jag ska inte nämna några namn men det är uppenbart att informationen är spridd bland Palmes politiska motståndare i Sverige. Man försöker hitta sätt att placera dem i media och Guillou får nog snarast ses som hitman här. Målet är förstås att skada Palmes trovärdighet inför valet i september 1985. Tidpunkten i juli är väl vald och den potentiella effekten är enorm! Tänk er - Socialdemokraternas ledare är inget annat än en simpel skattefuskare! En av de "där uppe" som smiter från vårt gemensamma ansvar och skickar notan till vanliga knegare!

Jag har försökt spåra vad som hände efter programmet. Min bedömning är att effekten dock är begränsad, det kan bero på två saker. 1) Programmet sändes 25 juli. Mer sommarstiltje än det datumet blir det inte Sverige. 2) det var för komplicerat för att folk skulle förstå.

Men här får gärna någon som var vuxen 1985 fylla i. Påverkades valrörelsen av Harvardaffären?

I vilket fall som helst vann S valet trots ett borgerligt opinionsövertag under våren. En stor triumf för Palme.

Men Harvardaffären - det hade nu blivit affär – rullade på. det var en sådan där historia som bara fortsatte. Som värkte. Som hotade. Det blev nämligen ett juridiskt efterspel. Taxeringsnämnden utredde nämligen saken och kom fram till att stipendiet verkligen var att se som ett arvode för Palmes föreläsning. Alltså lön. Alltså  skattepliktigt, visserligen som förmån men ändå. Så Palme förmånsbeskattades och påfördes också ett skattetillägg. I myndigheternas ögon hade han alltså verkligen försökt undkomma beskattning. Nu kunde han alltså kallas "skattefuskare", en av de där uppe som försökt smita. Ingenting talar för att Palme själv var något annat än bestört över detta. Ingenting talar heller för att han medvetet ska ha försökt undkomma skatt, han var helt enkelt ett offer för det komplicerade och försåtliga skattesystem han själv varit med att skapa. Historien förmörkade han sista tid i livet, han tycks ha oroat sig mycket. för vad folk skulle tänka, hur det skulle påverka partiet. Men Palme gav sig förstås inte utan strid. I februari 1986 överklagade han taxeringen till Länsrätten i Stockholm och då börjar det mystiska.

Onsdagen den 26 februari 1986 kom Palmes överklagan in till Länsrätten i Stockholm. Den ligger på söder. Överklagan matades in i datasystemet och de två pappersexemplaren arkiverades. På fredag samma vecka mördas Palme. Två veckor senare man lägga in en kopia i akten i arkivet. Bara för att någon dör upphör ju inte en skatteprocess, dödsboet påverkas ju fortfarande. När arkivarien går för att hämta Palmes akt i arkivet kan han inte hitta den. Registratorn slog i datorn efter målet. Inte heller där kunde det återfinnas. 34 mål hade registrerats den 26 februari 1986. 33 mål fanns kvar i datorn. det som saknades var Palmes. Länsrätten hörde av sig till Dafa - det statliga bolag som vid den här tiden skötte registerhanteringen med personuppgifter. Där kunde man berätta att det hade skett en så kallad "delete‐transaktion" av en akt. Den hade gjorts fredagen den 28 februari från en terminal på Länsrätten. Raderingen hade genomförts 18.23 på kvällen, det vill säga 4 timmar och 58 minuter innan Palme mördades.

*mysteriemusik*

Varken raderingen av akten i datasystemet eller stölden av papperskopian från arkivet klarades upp. Den andra papperskopian fanns fortfarande kvar. Målet avgjordes i februari 1987 till Palmes fördel. Polisen ägnade mycket tid åt att försöka spåra vilka som varit kvar på länsrätten sent den fredagen, vilka som hade behörighet att genomföra delte‐transaktioner och vilka som visste att Palmes överklagan fanns i arkivet. Ingen skyldig kunde hittas. Granskningskommissionen skriver mycket utförligt om detta, se s 585 ff, och deras slutsats är att polisen gjorde sitt bästa. Här hittar ni deras granskning, s 585 som sagt: http://www.government.se/content/1/c4/12/44/295e5712.pdf

"Sista rycket" gjordes 1996 då själva brottet efter tio år preskriberades men ingen trädde fram och erkände. Den inofficiella slutsatsen tycks vara att det hela förmodligen var ganska harmlöst. Ett pojksteck som av en slump kom fel i tiden. Nå, vad får vi nu ut av detta? Det första man kan konstatera är att händelsen inte har utretts i någon högre grad av journalister och privatspanare. Det vi vet, vet vi tack vare polisens grundliga utredning samt granskningskommissionen. För det andra finns förvånansvärt få konspirationsteorier knutna till händelsen. Till och med de yvigaste privatspanarna tycks att förstummats av historiens särart. Den koppling som har gjorts är att en person som var anställd som jurist vid länsrätten förekommer på en annan plats i utredningen. Hon var nämligen flickvän till allas vår Sigge - amfetaminlangaren på Tegnergatan! Alltså den Sigge som ständigt dyker upp i utredning på alla möjliga sätt. Han som hörde skotten. Han som såg någon som liknande Ted Gärdestad springa från platsen. Han som ska ha lånat ut en revolver till Christer. Han som enligt vissa teorier skulle varit det tänka offret!

Men ska vi vara seriösa och försöka analysera händelsen? Det tycks vid ett första påseende osannolikt att både händelserna vid Länsrätten och mordet sker nästan samtidigt utan att vara kopplade. Några författare har lekt med tanken på att Länsrättshistorien var en "alternativ attack" från samma nätverk som mördade Palme. dvs att nätverket dels skulle gått till angrepp genom att förstöra hans skatteprocess men att en mer militant del valt att ta till våld. Det bär knappast sannolikhetens prägel. Ett sådant nätverk är svårt att föreställa sig i verkligheten. Mer troligt är i så fall att det finns kausalitet mellan händelserna. Stölden på Länsrätten utlöser en kedja som resulterar i mordet. Men vad händer då under de knappa fem timmarna mellan händelserna? Det är omöjligt att veta, det finns för många möjligheter. Vi kan spekulera, kom gärna med gissningar! Men jag tror det är meningslöst att kunna närma sig sanningen den vägen.

Nästa angreppssätt i vår analys: vad säger själva stölden/raderingen om den som utförde det? Säg att Palme inte hade mördats - vad hade effekten blivit? Den 28 var sista dag för överklagan. taxeringsnämndens beslut hade vunnit laga kraft. Palme hade fått betala och inte haft någon möjlighet till formell upprättelse. Palme hade förstått förklarat att han visst överklagat, det hade blivit utredning och alla konstigheter hade kommit fram. Vad skulle det innebära? Att historien hade vänt och Palme hade framstått som ett offer? Eller att konstigheterna bara gjort historien än skummare i allmänhetens ögon? Svårt att säga, men episoden hade nog uppmärksammats rejält och bilden av Palme som en person med problem med skattemyndigheterna hade befästs. Förmodligen hade det varit till men för honom. Hur mycket är omöjligt att säga. Så den som stal och raderade akten kan mycket väl varit ute efter Palme politiskt. Det tyder på viss kunskap om hur media och politik fungerar. Samtidigt var personen inte tillräckligt insatt i rutinerna att hen visste att ytterligare en kopia sparades på annat ställe än arkivet. Man har löst spekuerat i en utpressningssituation, det går ju att föreställa sig, men det är bara spekulationer.

Med det övergår vi till vårt andra huvudalternativ: att det hela var en slump, mordet och stölden var inte kopplade. Va! säger kanske många. Klart de måste hänga ihop! Hata slumpen som Leif GWbrukar säga. Nja, tänk så här. Om en statsminister överklagar ett ärende väcker det förstås uppmärksamhet även på en Länsrätt, det var säkert något man pratade om. något extra som förgyllde dagen. Vi vet att minst en person öppnade akten i datorn bara för att kika på den. Ni vet hur folk är. folk gillar att snoka i kändisars angelägenheter. Hur ofta tror ni inte man snokade i Palmes angelägenheter? Hur många kollade inte i smyg på hans journaler? Tjuvlyssnade på honom? Kollade i duschen i Kungliga Tennishallen hur han var utrustad? Ni förstår vart jag vill komma, varje månad, varje vecka, kanske varje dag, var det någon som rotade i Palmes angelägenheter. Kanske skedde liknande intrång i hans sfär en gång i månaden? Men långt ifrån alla blev upptäckta. Den sista tiden i Palmes liv är extremt välutforskad - minsta avvikelse har noterats. Men en statsministers liv är fullt av konstigheter. Ni anar vart jag vill komma: säg att tio liknande saker skedde varje år. Då är sannolikheten att en av dem krockar med mordet ändå ganska hög. Så det finns goda möjligheter att det hela var en slump. Men vad tror ni? Det är ju tänkbart att någon lånade hem den nyinkomna pappersakten över helgen och inte sen ville tillstå det. Tänk så här: om ni "lånat" Palmes akt över helgen för helt banala orsaker - skulle ni i efterhand erkänna det? Några av oss kanske är ridderliga och skulle säga "det var jag". Andra skulle skämmas i tysthet och aldrig vilja prata om det.

Med detta avslutas kvällens rant