#palmemordstimmen

1947 infördes det allmänna barnbidraget i Sverige. Televison provsänds för första gången. och en utredning om allmän tjänstepension tillsätts. I Västerås grundas en klädbutik som heter Hennes. I Vasastan i Stockholm öppnar det första snabbköpet. och marabou lanserar nonstop. Vi är alltså precis i början av rekordåren. Välfärdsåren. Folkhemsepoken. Den mest mytomspunna perioden i svensk historia gryr och en familj på Ryttarvägen i Solna får sitt första barn. en son som döps till Carl Gustaf Christer Pettersson. När han dör på Karolinska Sjukhuset i samma kommun 57 år senare har Sverige gått igenom flera förvandlingar och Christer har varit med om alla. I hans liv kan vi faktiskt läsa de som årsringar i ett träd. Alla skiften är inristade.

Han föddes i en fredlig avkrok på en kontinent som låg i ruiner. Han växte upp i ett land som väckte beundran och avund. I utredningen kring mordet på Olof Palme finns ingen annan person som har i närheten av så mycket emot sig som Pettersson har. Mot honom finns konkreta och väl belagda omständigheter som överträffar allt som konspirationteoretikerna skrapat ihop genom alla år. Samtidigt så fälldes han av en tingsrätt som var oenig. och han friades av en enig Svea hovrätt. Den resningsansökan som riksåklagaren lämnade in 1997 avslogs av HD. Trots att Petterson var polisens huvudspår från 1989 fram till sin död 2004 kunde Sveriges bästa utredare aldrig binda honom vid gärningen. Otaliga manår har lagts på att syna hans liv, hans umgänge, hans vanor. På att traggla med vittnen, leta vapen, förhöra vänner. Polisen lyckades aldrig binda honom till ett vapen, aldrig formulera en komplett gärningsbeskrivning, aldrig bevisa att han var på plats.

#palmemordstimmen ikväll om Christer Pettersson! 

Första frågan: gjorde han det? Mitt svar: förmodligen inte, även om det inte kan uteslutas. Jag tror ingen med någon insyn i utredningen på allvar varken kan avfärda honom som gärningsman eller definitivt säga att han var det. Det som främst talade emot Petterson enligt min bedömning:
1. Lisbeth Palmes utpekande
2. Lisbet Palmes utpekande
3. Lisbeth Palmes utpekande
4. Att han kunde bindas till biografen Grand
5. Att han förmodligen hade tillgång till vapen
6. Hans karaktär
7. Misstänkt beteende efteråt

Men det är Lisbeth Palmes utpekande allt hänger på. det är alla överens om. Utan henne hade aldrig åtal väckts. Förmodligen hade Pettersson fått åka pendeltåget hem till Rotebro samma kväll om inte Lisbeth pekat ut honom. Nu blev han kvar på kronobergshäktet i nästan 11 månader istället. Jag tycker det finns några omständigheter kring Pettersson som förtjänar att redas ut. När han greps var det vanligt att han omskrevs bara som "missbrukare" eller till och med "a‐lagare". en gubbe på bänken. Det var en bild som förstärktes av märkliga tv‐framträdanden under 90‐talet. Han blev lite nationalfyllgubbe.Men 1986 var inte Pettersson någon a-lagare. Han höll på att bli det, men var det inte. Han var en förhärdad och farlig våldsbrottsling. Han var 39, den tiden då många kriminella trappar ner. Mer och mer tid tillbringade han med nya kompisar ute i Rotebro där han fått bostad. Men samtidigt höll han kontakten med det gamla gänger, rövarna inne i city. Knarklangarna. Torpederna. De yrkeskriminella. Även om det är grisiga miljöer vilar ändå något idylliskt över beskrivningen av Stockholm rövarmiljöer vid den här tiden. Sigge - Christers kran - var en av "grabbarna från gamla Stockholm". Lärospån som buspojke i gamla klara. En legend.

Folk var födda på 30‐ och 40‐talet. Hade kanske haft utedass som barn. Arbetarungdom det gått fel för. Christer var ingen arbetarpojke. Småborgerlig är nog den bästa beskrivningen av uppväxtmiljön. Otaliga marknadschefer, controllers, läkare, adjunker, officerare och civilingenjörer kom från samma miljö. Klara var rivet sedan länge. men minnet av gamla Stockholm fanns kvar. Det var också det Stockholm jag växte upp i. Knarkarna på plattan. De prostituerade utanför gallerian. Gul&Blå. Don Donna. Hennes. Clock. McDonalds på Norrlandsgatan. Garaget under Gallerian. Gången ner mot Plattan. Och oxen. "Spelklubben". Egentligen en källarlokal med några bord och spelautomater. Sköttes av Sigge. Christer Pettersson hade dödat. Dräpt. En tvåbarnspappa i julruschen 1970. Då var Pettersson 23. Dömdes till vård. Satt mindre än ett år. Det finns det också myter om. Att Pettersson av misstag krockat och dragit upp bajonetten och vrålat "nu ska du dö din gris." Så var det inte. Båda Gunnar Wall och Hans Hederberg har skrivit utförligt om händelsen. Dråpet var kulmen på ett långt slagsmål. En annan vanlig missuppfattning är hur Pettersson alls kom in i utredningen. Sanningen är att vi inte vet hur. Det finns inte dokumenterat. Plötsligt är han bara en möjlig gärningsman.

När Hans Holmer avgick under skandalartade former vintern 1987 föll Palmeutredningen ner i semidvala. Den flyttades från Stockholmspolisen till Rikskriminalen. men den nya spaningsledningen var mycket passiv. Man tog sig an att börja beta av den enorma material som samlats in men inte bearbetats under de första intensiva månaderna. Man spanade lite håglöst på Viktor, den så kallade 33‐åringen. Man gick igenom idag helt bortglömda spår som Ustasja och RAF. Det var ju inte så dumt tänkt. Det var två terrorgrupper som faktiskt hade genomfört dåd i Sverige tidigare. 1988 tog Hans Ölvebro över. Utredningen fick ny energi. Man började göra det som åklagarna länge "tjatat" om: "gå tillbaka till Sveavägen", inga fler konspirationsteorier. Inga storslagna analyser av motiv. Gå tillbaka till det man faktiskt visste. Förhör vittnena igen. Då slår man fast två saker: ett Lisbet Palme är det bästa kortet man har. Hon har sett någon på mordplatsen. Kan hon peka ut någon är det en omständighet som skulle väga mycket tungt i en domstol. Det är en svängning. Tidigare spaningsledning och åklagare trodde inte Lisbet hade sett mördaren. Men nu "bestämmer" man sig. Lisbet har hans ansikte inristat i minnet. Två: det finns i materialet en oidentifierad man som väntat utanför biografen Grand. Kan inte han också vara mördaren? Då skapas en kedja. Iakttagelser från Grand tillsammans med Lisbets uppgifter. En skuggbild tar form:  "Grandmannen".

Det är nu hösten 1988. I utredningen finns en annan person som kommer bli mycket viktig. Vi kan kalla honom Thure. Thure är en mycket duktig polis. Jag tänker på honom som ett mellanting mellan GWs Johansson och Jarnebring. Han känner rövarna. Folket på plattan. På stritan. Han vet hur de tänker. Kan prata med dem. Samtidigt är han hård. En supersnut. Han dagtingar aldrig med buset som Lars M Johansson skulle säga. Thure spelar en nyckelroll. Det är han som sköter mycket av förhören med folket kring spelklubben Oxen och kring Sigge. Det är uppenbart att han har en god relation med dem han förhör. Men förhören framstår också lite som ett spel. Uppgifter kommer långsamt. Ibland tas de tillbaka. Man känner på varandra. Verkar prata mycket utanför protokollet. Så där är ju utredningsarbete. Ibland kan båda parter bestämt vad som ska fastna på protokollet innan bandspelaren ens sätts på. Ja, man kan kanske jämför med Quick. Terapi, förhör, prat i hissen och odokumenterade luncher och telefonsamtal.

Iallafall så vet Thure att det pratas lite om Pettersson. Att han var inne i stan den kvällen. Det är faktiskt Sigge som föreslår att Christer kan vara Grandmannen. Men bara det. Absolut inte mördaren. Sigge bodde på Tegnérgatan. Christer brukade hänga utanför. Det fanns inga mobiler. Det var Sigge som hade amfetamin (Den lägenheten skulle förresten långt senare bebos av en känd entreprenör och profil i den svenska PR‐branschen). Under hösten börjar man spana mer på Christer. De konstiga förhören fortsätter. Man avlyssnar hans telefon. I december 1988 har man kommit till vägs ände. Christer visade inga tecken på att försäga sig. När en vän berättar att hon blivit utfrågad om honom och Palmemordet på telefon bryr sig inte Christer alls. Han är bara ledsen för att hans katt är försvunnen. Antingen är christer iskall och vet om att telefonen är avlyssnad. Eller så är han verkligen oskyldig. Katten hette Måns förresten. Så vad ska man göra? Man måste ta in honom. Men han grips inte som påstods i tidningarna då. Han kallas till förhör. Christer vill inte komma om inte polisen kör honom till stationen. Man lovar att komma och hämta honom med bil på morgonen. Det är polisen nog glad för. Iaf den som tipsar Pelle Wendel på Expressen som får möjlighet att göra scoopet. "Här slår polisen till". Men det är inget dramatiskt gripande. Bara några poliser som hämtar en person som bett om skjuts.

Det är den 14 december. Och på kvällen sker det som förmodligen är den mest omtalade episoden i hela Palmeutredningen. Det är lätt att tänka sig miljön. Sen eftermiddag strax före jul. Likadana adventsljusstakar mot alla mörka fönster. Det är förresten samma år som "bakmaskinen" utses till årets julklapp. Stockholm stressar utanför. Kanske har staden redan börjat glömma det som hände för snart tre år sedan. Under hösten har Ingvar Carlsson lett S till en ny valseger. Palmes efterträdare har visat att han kan stå på egna ben. Lisbet Palme kommer till åklagarens lokaler. Hon har ställt krav på hur konfrontationen ska gå till. Hon ska inte se den misstänkte genom en glasruta utan på video. Inget ska spelas in eller antecknas. Bara åklagarna får vara med. De får inte se hennes ansikte under tiden hon tittar på videofilmen. Inget av detta är naturligtvis normalt. Framför allt inte att Christers advokat inte får vara med. Men man går henne till mötes. Åklagarna - Jörgen, Solveig och Anders - är de som har kontakt med Lisbet. Hon vill inte träffa polisen alls. Varför ställde Lisbet sådana krav? Hon kände sig utsatt och illa behandlad. Hon upplevde att polisen - Hans Holmér - svikit henne. Allt hon sa kom direkt ut i media. Hennes trovärdighet ifrågasattes. Det är lätt att förstå henne. Resultatet av den här kvällen är väl känt. Lisbet Palme pekar ut Christer Pettersson. Exakt vad som sägs vet vi inte. Den dokumentation som finns är daterad mer än en månad senare. Här ser ni den fullständiga dokumentationen från detta tillfälle: 

Daterad den 26 januari 1989.

det Finns hur mycket som helst att diskutera kring detta men det blir för långt här. Tycker Gunnar Wall beskriver alla märkligheter bäst. Kanske även Poutiainen. Kortfattat så visste Lisbet att den som gripits var missbrukare. när och hur det sas har inte gått att klarlägga. Uppgiften kom från åklagarhåll. Allt talar för att det sas vid ett flertal tillfällen vid flera olika möten. Mycket talar också för att Lisbet när hon kom till konfrontationen trodde att hon skulle få se en person som det fanns mycket starka bevis mot inte att det knappt fanns några bevis alls och att hennes vittnesmål var helt avgörande.

Oj, vi har dragit över på tiden! Vi får nog sluta där. Christer Pettersson del 2 kommer nästa torsdag! Då ska vi gå igenom vad som hände efter den mysteriösa konfrontationen den 14 december 1988.

Extra kvällsläsning. Den här rapporten är både matig och välskriven. Fantastiskt lättläst för att vara en statlig utredning: www.government.se/sb/d/108/a/1244